När man pratar om författare säger man ibland att de kan få skrivkramp, de kommer inte på något att skriva om, det är tomt både på papperet och i huvudet.
Ungefär så känner jag mig just nu. Har fixat mig två timmar mitt på dagen som jag tänkt använda för att antingen sy eller leka arbeta med pärlor. Men jag har absolut noll kreativitet! Känner ingen lust alls!!
Kommer med lama ursäkter som att det är ingen idé att klippa tyg och ta fram symaskinen när jag “bara” har två timmar på mig innan jag måste iväg. Plockar med pärlor men känner att inget projekt lockar. Provar att trä pärlor på tråd men räknar ideligen fel på antalet pärlor av olika färg så jag lägger ner det.
Kanske är det så att jag har för mycket runtomkring mig i övrigt. I år har jag knappt hunnit registrera att vårlökarna är på väg upp, känns som jag alltid har bråttom och är på väg någonstans. Är det kanske därför det känns så viktigt för mig att kunna få arbeta (åtminstone deltid) med något som faktiskt får lov att ta tid och som jag kan få utöva hemmavid? Lugn, ro, harmoni och fikapaus ute i trädgården…
Näe, jag är inte blåögd, jag vet att ett eget företag massor av jobb. Är uppvuxen med en pappa som hade egen firma och har själv provat på att jobba som utbildare i egen regi under några år. Men det hindrar mig ändå inte från att drömma om att vakna på morgonen och känna lust att ta itu med dagen istället för att börja dagen med att känna sig stressad när klockan ringer. Tror bestämt jag hört någon nämna begreppet livskvalité?
